”En slank snok som på en spegelblank sjö tar sig fram mjukt och stillsamt är fortfarande en orm.”
Utan dig, i en rymd byggd av pannå
Som en snok väsnas du och håller på
Men på vattnet flyter du som en båt
Jag var inte du, hörde det som sas
Här är jag nu, fri, men sjunker som ett glas
Det börja som ett skämt men
Sluta som en dröm av något man inte ville se
Jag va ung, ville göra dig gla’
Du var stark, lyfte berg, strunta i va dom sa
Inget är där som det va, inte ens du, o verkligen inte jag