Inlärningsregler: De två grundläggande drivkrafterna för inlärning och de tre grundläggande minnesteknikerna.
Drivkrafter och motivation är något som jag finner extraordinärt intressant. Vad är det som gör att vissa människor gör som de gör och varför har vissa lättare att lära än andra? Intelligens är en faktor till en viss grad, men är det verkligen avgörande i slutändan? Hur minns vi saker, egentligen?
Början av mitt vuxna ungdomsliv var på många sätt relativt osmickrande. Även om det går att romantisera en del av det också. Jag hade ett destruktivt umgänge och ett ännu mer självdestruktivt lynne. Under dessa år fick samma lynne en hel del smällar av diverse berusningsmedel. Det som händer när man dels har en låg medvetenhet, samtidigt som man får smällar av berusningsmedel är att man får ett sämre minne. Dagarna smälter samman och verkligheten vrids.
När jag sedan i slutet av mitt ungdomsliv började förstå att jag var på fel spår i livet, ville jag göra allt för att öka min medvetenhet, min intellektuella förmåga och mitt minne. Jag slutade tvärt med alla typer av berusningsmedel och allt som skulle kunna påverka mig negativt i min ambition till en högre nivå av medvetenhet.
Jag kallade det för att jag ville bli smartare.
Det är jobbigt att tänka och det är jobbigt att lära sig nya saker. Som bekant behövs det därför en vilja att göra jobbet. Om jag kollar i min krets så har min flickvän ett mirakulöst minne för sångtexter och dans, det är nästan som att hon kan förutspå sångtexten samtidigt som hon lyssnar på den för första gången. Medan en kollega har ett utomordentligt minne för siffror och i stort sätt minns alla artikelnummer i vårt butikssortiment. Är det inte på flera plan beundransvärt?
Vad driver dessa personer och vad har de för tekniker?
Hur gör de för att minnas?
Alla minnen är inte ”som att lära sig cykla”. Det är allt oftare något man behöver underhålla. Kanske har du någongång sagt att; ”det där var längesen som jag tänkte på, jag minns inte riktigt, det var så längesen”. Ja, gratulerar, du har glömt bort något som du trodde var som att cykla.
Så vad driver oss egentligen till att minnas saker och hur gör man?
Till att börja med tänker jag att finns två grundläggande drivkrafter för inlärning. Undersöker man de som är extraordinära kan man ganska enkelt börja urskilja dessa drivkrafter genom analys eller ett par simpla frågor till varför de minns sakerna. Man kan då se att vissa använder sig mer av den ena än den andra.
Drivkraft A – Överlevnadsinstinkt
Drar man drivkraften till sitt grundläggande element handlar det om att överleva. Man behövde lära sig nya tekniker och minnas att björnar är farliga. Men också att blåbär är kaloririka. Idag är den typen av information självklar för oss i väst så drivkraften har ändrar riktning något men grundprincipen är densamma.
Beteendemässigt är det att lära sig vad som är rätt och fel för sina föräldrar. Instinktivt vill vi lära för att överleva. Dvs, hur gör mina föräldrar? Jag gör som dem.
Man lär sig också ett beteende för att bli omhändertagen, omtyckt men också hur man kan nyttja sitt beteende för att få som man vill.
I modern tid är det dock inte blåbär som driver överlevnadsinstinkten. Idag är survival of the fittest något annat än djurisk överlevnad. Så hur gör man idag för att hamna högre upp i näringskedjan? Status.
Hur får man status?
Tja, det är olika i olika kretsar men något som fungerar ganska bra rent allmänt är pengar. Dvs, får jag pengar då får jag status, får jag status, då hamnar jag högre upp i näringskedjan och har svårare att bli nedbruten och utanför i flocken(idag skulle det motsvara att inte få en inbjudan till tacokväll med vännerna).
Men låt mig också lägga vikt på att allt inte handlar om pengar. I andra kulturer kan det handla mer om konstnärlig förmåga eller fysisk uthållighet. Eller kollar man på hipsterkulturen kanske det är vem som har den rostigaste cykeln som vinner. (؟)
Drivkraft B – Repetetiv inlärning
Repetetiv inlärning handlar precis som det låter som något man repeterar så ofta att man inte kan rå för att minnas det.
Typiska exempel på dessa är telefonnummer och portkoder.
Det kan också vara att omedvetet minnas miljöer. Något som rent av är repetitivt.
För vissa är studier en ren repetetiv teknik, e.g. upprepa en glosa.
Fråga: Kan du rita upp ditt barnrum i detalj?
Bonuspoäng: Vad doftar det?
Låt säga att vi nu har kartlagt de två primära drivkrafterna. Hur gör man då för att minnas?
Jag väljer att dela in minnesteknikerna i tre grundläggande typer.
A – Muskelminne
Praktiskt minne med kroppen så som att cykla, dansa och öppna ostron. Dessa fysiska minnen tror jag mig till viss del kunna gå i arv rent genetiskt. Jag tänker på rytm, dans och hantverk. Kanske inte ostronen- men fingerfärdigheten.
B. Intellektuellt minne
Intellektuellt minne är minnen vid inlärning via tänkande. Dvs minnen som inte direkt är kopplat till en praktisk handling. Så som siffror och händelseförlopp i en historia.
Men också hur man löser en viss typ ekvation och olika teoretiska tillvägagångssätt.
C. Känslominne
Minnen direkt kopplat till en känsla så som glädje när man man påminns av en doft från en person som man gillar. Eller kanske ilska när man hör en tuta. Det kan också vara musik eller toner som är kopplade till en känsla.
Duktiga berättare är bra på känslomässiga minnen tillsammans med intellektuella minnen. Just det, jag tänker på personen i din krets som alltid ska dra anekdoter. Lyssna lite extra nästa gång och se hur historien är uppbyggd. En dramaturgi där händelseförlopp är kopplat till en känsla.
Utan händelseförlopp blir det hysteriskt.
Men utan känslor blir det tradigt.
I slutändan tror jag att man använder en mix av dessa grundläggande tekniker och drivkrafter. Däremot tror jag att man har en primär drivkraft och en primär minnesteknik.
Jag tänker på idrottaren med hennes muskelminne, ingenjören med det intellektuella minnet och livsnjutaren som gör allt för att uppleva känslomässiga minnen för att sedan återberätta för hans käraste.
Om man å andra sidan kollar på eidetiker (personer med eidetiskt/sk fotografiskt minne) handlar det knappast om en repetitiv teknik.
Kollar man på personer som tävlar i minnestävlingar använder de oftast bildlig fantasi för att lära sig. Detta är samma mnemoteknik som Sherlock Holmes använder sig av i serien från 2010 med Benedict Cumberbatch i huvudroll och Bilbo Baggins som Dr. Watson. De skapar sig ett sk minnespalats/mind palace.
En person som är duktig på detta och även duktig på att förklara hans teknik på ett sympatiskt sätt är Jonas Von Essen.
Länk till Jonas Von Essens hemsida
Man kan också se att vissa personer har ett naturligare bättre minne när det kommer till siffror, medan andra har ett bättre minne för danssteg. Men alla dessa minnestekniker är förgäves, om inte drivkraften finns där.
Vilken minnesteknik använder du dig av?
Vad för typ av minnen minns du enklast?
/Robert Regn